När planet hade landat tog det en hel timme innan jag kom fram till mitt boende. Jag fick fast track genom passkontrollen tack vare att jag rest hit tidigare, och båda mina väskor kom med i första omgången, det har aldrig hänt under alla mina resor att jag varit först ut från flygplatsen!

När solen gick upp tog jag en kort promenad runt kvarteret och sedan lite återhämtning vid poolen.

Förmiddagen ägnades åt praktiska ärenden växla pengar, köpa ett lokalt SIM-kort och kika på vägen till skolan. Jag passade även på att säga hej och hade turen att träffa Dia Doreen, skolans ägare. Hon är bara i Gambia i två veckor, så det känns väldigt skönt att våra resor sammanfaller.

Barnen var helt underbara många kramar och nyfikna blickar på mina tatueringar. Skolan var dessutom ännu finare i verkligheten än på bilderna, med bildstöd, visuella tidshjälpmedel och även information till personalen om lågaffektivt bemötande.

På flygbussen till Landvetter läste jag en artikel där Sverige rankades som ett av världens bästa länder att besöka som turist med NPF. Efter att ha vandrat omkring här idag har jag reflekterat över att Gambia tyvärr har en bit kvar att gå på den fronten, särskilt vad gäller trafiksäkerhet, skyltning och ljudnivåer. Det finns reklam överallt, men inga vägvisningar, och bilarna tutar konstant.

Med det sagt är människorna här otroligt välkomnande, sociala och hjälpsamma även när man inte ens hinner be om hjälp. Nu ser jag fram emot att få sova men också min första dag på skolan imorgon!