Första intrycket

Första dagen på skolan har varit intensiv, lärorik och fylld av intryck. Det har varit väldigt kul att träffa alla och jag är imponerande av att se vilket enormt arbete som lagts ner, särskilt med tanke på att det här är landets första anpassade skola utan någon tidigare modell att luta sig mot. Skolgården är dessutom jättefin med gungor, små bilar och plats för lek.

Undervisningen

Varje klass har två personal på åtta elever. Lektionerna går mest ut på upprepning, där alla säger samma sak en efter en (exempelvis nämna veckans dagar). Detta innebär att det blir mycket väntan på sin tur för eleverna. När de väntar på sin tur så förväntas de sitta stilla, tysta och ordentligt i en timme. Ljudnivån är konstant hög, mycket på grund av personalbrist men också då personalen själva triggar situationerna genom att skoja, retas eller skrämma barnen. Det finns ingen förberedelse inför aktiviteter utan barnen leds dit de ska eller får höra att de ska sätta sig och vänta. Vid utbrott höjs rösterna ytterligare, vilket eskalerar situationen.

Måltid och siesta

Under måltiderna sitter barnen utomhus vid sidan av skolgården, och när man ätit upp får man gå och leka. Att hålla kvar barnen vid matplatsen när de hör de andra leka är förstås en utmaning.

Till lunch var det ris och fisk, men fisken plockades bort eftersom den kunde vara dålig. Jag vågade inte äta den, men riset och såsen var fantastiskt goda och starka. Jag har verkligen saknat gambiansk mat. Efter lunchen var det siesta, då alla la sig tillsammans och vilade på en matta.

Duvor på besök

Under dagen hade en av lärarna med sig duvor hemifrån som barnen fick mata och klappa. De flesta tyckte det var roligt, men ett barn blev väldigt rädd och gömde sig under bordet. Tyvärr valde personalen att ta in duvan till henne ändå, trots att hon var livrädd och grät. Detta blev en tydlig påminnelse om hur viktigt det är med kunskap om bemötande och barns signaler.

Personal möte

Dagen avslutades med ett personalmöte där ägaren och rektorn tog upp vikten av professionellt beteende, att inte lämna arbetsplatsen utan rast och att komma i tid. Under de senaste fyra veckorna hade det varit 75 förseningar, vilket motsvarar i snitt fyra personer per dag. De gick också igenom klassindelningen för att bättre anpassa grupperna efter elevernas individuella kunskapsnivåer. Det blir tydligt att ledningen och personalen är från två olika kulturer och att det då uppstår problem sinsemellan.

Reflektion och lärdomar

Sammanfattningsvis har dagen varit fylld av värme, frustration, skratt och lärdomar. Det har varit en stor kulturchock men också en påminnelse om varför jag är här: för att lära, förstå och bidra. Siestan är definitivt något som jag uppskattar.

Det här är bara mina första observationer och jag ser verkligen fram emot att fortsätta min praktik här, lära känna barnen och få en djupare förståelse för hur verksamheten fungerar. Jag är otroligt tacksam över möjligheten att få vara här, att få uppleva, lära och bidra i en miljö som arbetar för något så viktigt som inkludering och delaktighet.

Samtidigt känner jag en stark tacksamhet över att vara uppvuxen i Sverige, med ett välutvecklat system för stöd, delaktighet och rättigheter genom LSS. Det är lätt att ta för givet, men dagar som denna påminner verkligen om vilket privilegium det är.